De stugor, torp och gårdar som visas på denna sidan, ligger alla i närheten av Varaldsjön. På bilden syns en lite av mittersta delen av sjön, med utloppet av Larbekken på andra sidan.

The farms and cabins who is shown at this site are all near the lake Varalden. In this picture you can see the middle of the lake and with the outlet of the small river Larbekken.

I en glänta i skogen...    ligger Maridal. Här bodde en familj på 2 vuxna och 6 barn 1875. Frånflyttat under mitten av 1960-talet. Platsen fungerade en tid efter frånflyttningen som sommarstuga för släktingar.

Samma glänta och 15 år har gått. Skogen växer intill väggarna.

Bild av höladan med uthamrade oljefat på taket. Man hade 1 ko och 4 får  1875.

I andra ändan av ladan fanns stallet, som rasat samman i en hög.

Man hade 1875 sått 1 mått korn, 1 tunna blandkorn och satt 1 tunna potatis.

Den gamla höladan står fortfarande kvar 15 år senare, men hur länge.

Här en bild på boden "bua" som var förvaringsplats för nedsaltat fläsk, torkad skinka och mjöl.

Boden "bua" står fortfarande men förfallet ökar snabbt med taket bortblåst.

På tomten efter den första husbyggnaden hade man byggt ett vedskjul med utedass. Allt har rasat ihop och ligger nu i en hög och multnar.

Det är knappt man ser att här har färdats mycket folk, bara öppningen i skogen finns kvar.

Det är runt 45 år sedan någon av de fastboende gick här.

Efter 15 år har all skog har huggits ner och den gamla färdvägen har ersatts av två djupa diken.

Platsen Åsen var ett nybygge år 1865 och var redan 1875 obebodd. Huset flyttades  många år senare och användes  som stall på en av granngårdarna. Här bodde 1865 två vuxna och fem barn. Av platsen syns idag torpargrunden och delar av åkrarna. Tyvärr har man förstört delar av grunden med skogstraktorer.

I en åkerkant på en av granngårdarna står en övergiven sommarstuga. Stugan kom på plats under 1970-talet som bostad för ett par som hade en släktrelation till platsen.

Det är 15 år sedan senaste bilden och växtligheten fortsätter ta över.

Stugan minner i dag om en tid som varit och är inte längre användbar som bostad.

Även här har 15 år gått sedan föregående bild och snart kan man inte se stugan i buskaget.

Gamla Samvirkelaget eller Kopera, en affär som blomstrade upp och hade sin storhet under sockerperioden. Hur många från Sverige som handlat här på Alla Helgona-lördag vet man inte. Under 80 - 90-talet byggdes huset om till bostad för några år, men står nu tomt igen.

Växtligheten har total dominans kring huset efter åren som gått sedan förra bilden.

Samvirkelaget eller Kopera ännu längre tillbaka. Här fanns affären i den del av huset som är närmast och en liten lägenhet i andra halvan.

Efter att affären hade flyttats byggde man om huset med hel boyta. Huset var sedan bebott ända fram till i början av 1990-talet.

Även här börjar skog och sly ta över.

När man slingrat sig igenom lite sly och buskar öppnar sig vägen in till "Kórs" eller Maurbakken som gården heter. Namnet "Kórs", som gården allmänt kallas på folkmun, kan möjligen vara en förnorskning av finskans "kuurriso" som betyder myror. Gården finns registrerad år 1822 och har ett av de finaste lägena på västsidan av Varaldsjön. År 1865 hade man 1 häst, 3 kor och 8 får, man hade odlat både korn, havre och satt 5 tunnor poteter.

Så här ser stugan ut med köksingången liggande mot öster. Huset stod nybyggt 1880 när yngsta dottern föddes. Man var då 2 vuxna och hade fått 11 barn, 4 av dessa dog under difteriepidemin som följde i bygden 1881.

Man blir bedrövad när man inne i stugan kan se en gungstol som står kvar under all bråte. Detta var en gåva från grannarna till en av männen på gården när denne fyllde 80 år. Samme man gick bort i början på 1960-talet.

En stor rönn var gårdens vårdträd, några meter från stugan.

Rönnen håller fortfarande stången mot övrig skog som tränger sig på.

Så här kan resultatet se ut när man försöker renovera hus med traktor.  

När inte fönstren var stora nog tog man till motorsåg och skar upp nästan hela väggen. Taket har också rivits av och alla chanser att rädda huset för eftervärlden är borta.

Här får man verkligen leta för att finna det som är kvar av stugan. Härifrån kunde man höra ljuva dragspelstoner under 50-talet och folket i bygden samlades och hade roligt.

Lönnträdet som för 60 år sedan var 3-4 meter högt har nått en imponerande storlek efter alla år.

Norr om stugan ca 100 meter, finns några små rester kvar av en liten sommarstuga. Här bodde en man på somrarna under många år och ägnade mycket av sin tid till att fiska gädda i Varaldsjön.

I en större glänta i skogen ligger Nedre Varildhögda eller vad som finns kvar av torpet. Boningshuset, fullt beboeligt, eldades ner av förra ägaren, vilket medförde en saftig bot från myndigheterna.

Ladugården har inte orkat stå emot längre utan har fallit ihop.

Den gamla jordkällaren börja visa tecken på att den är på väg att rasa samman också den.

I vad som tidigare var en välskött trädgård finns blommande liljor kvar välmående i vårsolen.

Lillstugan börjar luta ner mot slänten och är dåligt underhållen. Här utanför föregick höstslakten varje år när det begav sig.

Nedre Varildhögda sett från södra markgränsen. Dessa åkrar har man som dräng i ungdommen plöjt och harvat med grålle, odlat klövervall, korn och potatis. Höskörden var man tvungen att köra in med häst då grållen inte fick plats i ladan.

Om några år kommer nog inte mycket att synas av det blomstrande torpstället man minns från yngre dar.