Jag har som nämnts tidigare både signalerna SM4SXQ och LA2MRA. Den senare signalen kommer att höras mest från mitt barndomshem vid Varaldsjön i Norge.

Starten

Det började i det lilla. En transistorradio i läderfodral, med skalvisare prydd av en konstgjord briljant och en liten pil vid frekvensen för Radio Nord. I gränsbygden mellan Sverige och Norge, där signalerna studsade mellan skog och berg, blev radion mer än teknik, den blev en populär tillgång för gemenskap, nyfikenhet och drömmar.

Som SWL på mellanvåg och kortvåg satt man med örat nära apparaten, ibland med en hembyggd antenn sträckt över gården, och lyssnade på röster som färdades tusentals kilometer genom natten. Radio Luxemburg var en självklarhet,  med listor, jinglar och röster som talade direkt till ungdomens hjärta. Och så det norska kortvågsprogrammet Postkassen, där anhöriga skickade hälsningar till sina sjömän. Ett slags ljudbrev från land till hav.

Men så kom den stora bomben: Radio Nord. Från sändarbåten Bon Jour i Östersjön bröt den in i vardagen med en energi som aldrig tidigare hörts. Musiken, reklamen, rösterna – allt var nytt, friskt, förbjudet och oemotståndligt. Vi yngre radiolyssnare stod nästan i givakt på en stol med örat intill radion på vägghyllan, som om vi ville suga in varje sekund. När sista sändningen kom den 30 juni 1962, var det som att en epok dog. 

Men jinglarna sitter fortfarande kvar i minnet:

"Gunga till tonerna från Radio Nord!"

"Låten från båten – Radio Nord presenterar!"

"Vi lyssnar till Radio Nord – varje dag, varje timme!"

Dessa jinglar var inte bara reklam – de var ljudliga identitetsmarkörer, som fastnade i minnet och blev en del av vardagen.

___

Och så de stora händelserna. När Ingemar Johansson boxades, sände Radio Luxemburg matchen. Det var natt, radion sprakade, och varje slag ekade som om det vore vårt eget hjärta som dunkade. Sedan kom 60-talets mörka skuggor: mordet på John F. Kennedy, Martin Luther King, och Robert Kennedy. Röster som bar hopp, som talade om rättvisa, framtid, förändring – tystades. Vi satt där, med radion som enda vittne, och kände hur något gick förlorat. Inte bara män, utan möjligheter.

För oss unga var det som om framtiden själv blev skjuten. Radion bar inte bara nyheter – den bar sorgen. Den blev en symbol för det som kunde ha varit. Och ändå fortsatte vi att lyssna. För i etern fanns fortfarande musik, drömmar, röster som bar oss vidare och följde oss i många, många år framåt.

_____

Den första egna radion, med möjlighet att sända, var en PR-radio av märket Tokai med gummierade kanter på fronten och 6 kanaler AM och året var 1968-69. Uj, vilken aktivitet det var då, man hörde andra stationer jämt och på AM hörde och körde man nästan allt. Sedan var man radiobiten på riktigt och som det ser ut för all framtid. Efterhand plöjde man igenom de flesta PR-apparater som Zodiac, Hygain, Lafayette, Kraco, SuperStar, President m.m. Och flera mottagare Sommerkamp/Yeasu etc. Däremot användes aldrig slutsteg, antenner blev ett hett engagemang och är så än idag.

Dagens innehav av stationer är en brokig skara då man har en benägenhet att spara det mesta av de "gamla kära" stationerna med tillbehör. Till dessa hör Kenwood TS-820 line, Kenwood TS-140S line, Kenwood TS-430S line, Kenwood TS-700, Kenwood TS-700G, Kenwood TR-9000, Kenwood TR-751E, Kenwood TR-851E,  Icom IC-735, Icom IC-756ProIII, Icom IC-245E, Icom IC-271E, Yeasu FT-100DSP, Yeasu FT-1802, några handapparater Icom IC-T3H, Icom IC-E7, Yeasu FT-11R m.m.

Användning av dessa stationer sker med jämna mellanrum för att hålla dom någorlunda i trim, men dock inte så ofta som man skulle vilja. Det svåraste att hålla igång är nog VHF-stationerna, på grund av låg aktivitet blir dessa oftast stående i mottagningsläge.

Till alla gamla grejer har utvecklingen sett till att datorn kom in i bilden, med allt vad det innebär. Som tur är har man i alla fall där lyckats göra av med så gott som allt gammalt. Några sorter har ju passerat genom åren exempelvis, Sharp, Atari, VIC20, Commodore64, Commodore128, IBM 286, IBM 386, Intel 166MMX, HP, Dell m.fl.

Tänk alla kopplingar man gjort mellan datorer och radiostationer genom åren. Allt för att köra Packet, APRS, PSK, ROS, RTTY, SSTV och dessutom olika loggprogram. Listan kan göras lång och mycket av förfarandet har man dessutom glömt bort.

Tillbaka till antennerna, dessa är ett bidrag till en ständig följetong av funderingar och flera våndor. Olika projekt som alltid är på gång, mätningar, beräkningar, otaliga vändor ute på gården för att kolla olika möjligheter och lägen. Sedan följer en tid där man hamnar i en beslutsvånda och får en oerhört lång startsträcka för att få nånting gjort. Plötsligt blir man väderberoende, "bara det blir bättre väder nu så..." "till helgen ska det bli av..." osv. Till slut går våren, sommaren, hösten och i novembers snålblåst och snödrev börjar man äntligen reagera. Då blir det antennuppsättning av. Radioamatörer är nog också det ända släktet som går runt hos andra och tittar upp i skyn för att se eventuella trådar som kan sticka iväg åt olika håll, och fundera på varför.

Fortsättning följer...